måndag 22 mars 2010

. Måndag .


Det har varit dåligt med bloggandet senaste två veckorna.... Kan lika gärna erkänna anledningen nu när det har sjunkit in. Jag blev dumpad. Efter nästan 4 år, så jag hade egentligen ingen lust att skriva ned mina känslor just då. Särskilt med tanke på hur fruktansvärt dåligt jag mådde de första 4 dagarna. När man sitter och skriver så kommer ju alla negativa känslor svallande över en som en våg av ledsenhet. Så jag såg till att ha bättre saker för mig än att sitta hemma och må dåligt. Det blir ju ingen gladare av. Fyra dagar fick vara nog, jag har kommit så himla långt det senaste halvåret. Lyckats ta mig ur så mycket skit, hittat tillbaka till livsglädjen som jag saknade så länge. Jag kan inte låta det här dra ned mig i det hemska mörkret igen. Klart vi har saker att reda ut än, men det får ta sin tid. Jag har i alla fall "sörjt" färdigt, om man nu kan säga så.... Det kan man va? Äh, klart man kan.

I vilket fall som helst så kommer jag nog blogga mer nu när jag mår bättre. Lillasyster och jag var ute och letade ringar åt mig idag. Hittade en svinigt fin ring i någon sån där tidningsbilaga, typ Sofis mode, igår. Så jag ville ut och hitta denna superfina ring och lite armband och grejer. Plötsligt har jag fått en knäpp. Det har tagit nästan 22 år för mig att tycka att det är okej att ha kjol på mig. Hade klänning på mig på jobbet i torsdags, och kjol i fredags. Det trodde faktiskt aldrig att det skulle hända. Dessutom har jag börjat tycka om smycken, alltså mer än halsbandet och läderarmbanden som jag alltid har på mig. Så när jag får lön nästa vecka så ska det shoppas kjolar och smycken!! :)

Och det här med solen kanske bidrar till den sprudlande glädjen som jag plötsligt känner. Älskar att se Ross ute i solen och nosa omkring i gräset. Han blir så himla mycket gladare när det är varmare ute. Lika glad som han blir när första snön faller blir han när gräset kikar fram igen. Sötnos. :) Den hunden ger mig så himla mycket glädje att det är sinnesjukt. Han blir 8 år snart... Känns jättekonstigt. Inte så att jag vill ersätta honom på nåt sätt, men jag tror inte att jag kan klara mig utan hund. De sprider så mycket lycka i mig bara genom att finnas. Funderar redan på att skaffa en hund till. Helst två, frågan är bara vilken ras det skulle bli. Jag lutar mot Amstaff tror jag. Något mindre storlek men tillräckligt stark, kompakt och respektingivande. Fy fan vilken fin hund jag skulle få om jag fick uppfostra den själv. :) Hundstallet har just nu 8st Amstaff-valpar, jag vill så hemskt gärna ta en av dem. Men om jag bor hemma hos mor och far så går det inte. De vill inte ha fler djur.

Nej, nu ska jag titta på Mannen som talar med hundar. Morsning!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar