2009.11.05

Idag vaknade jag klockan 10:30. Helt sjukt, vet inte varför men jag var helt slutkörd igår. När jag kom hem vid fem så somnade jag på soffan nästan direkt och vaknade inte förrän kl. 8... Måste vara allt det hårda pappersarbetet vettu. ;p

Så när jag lyckats släpa mig upp ur sängen och gick för att äta frukost möttes jag av en underbar syn utanför balkongen. Det snöade!! :) Helt underbart. Stora, vita, tjocka flingor som bokstavligen dansade utanför fönstret. Blev så till mig att jag var tvungen att ringa mamma bara för att berätta att det snöade. Hon skrattade. Inte så konstigt egentligen när hennes dotter på 21 år ringer och låter som ett barn som precis fått en låda innehållande en hundvalp i julklapp, bara på grund av att det snöade.

I vilket fall som helst, när jag lyckats komma över euforin av snön, ätit frukost och klätt på mig hade det slutat snöa, och det vackra vita fluffet övergått till blaskigt regn. Jag klädde på mig stövlar, halsduk och mössa bara ifall att det kanske möjligtvis, om jag har tur, börjar snöa lite senare. Jag drar iväg mot Gärdet.
När jag hamnar på tunnelbanan så missar jag tåget. Det susar förbi precis som min fot nåt sista trappsteget i rulltrappan. Piss. Jag sätter mig på en bänk och väntar på nästa tåg som "anländer om sju minuter" (ni vet hur tunnelbanerösten låter).

Tunneln fylls med mer folk som trycker ned sig bredvid mig på den pyttelilla bänken. Jag har alltså på mig strumpbyxor (ja, jag är en av de få människor som fortfarande tycker att det heter just strumpbyxor och inte tights), extra stumpor, jeans, shepherd stövlar, långärmad tröja, tjock polo-tröja, jacka, extra tjock halsduk och mössa på mig. Inte nog med det har jag också dragit upp strumpbyxorna ända upp till bysten och liksom tryckt in dem under sport-bh:n så att de ska hålla magen riktigt ordentligt varm.. (Och ja, det ser ungefär lika roligt ut som det låter, men jag lovar att man inte fryser om magen sen)

Så med alla dessa lager kläder sitter jag nu alltså på den här bänken och svettas. Och medans fler passagerare tränger sig på perrongen börjar jag sakta men säkert skala av mig de här lagren med kläder (nämnde jag att jag hade lovika vantar med foder på mig också?). Mössan åker först (ja efter vantarna då). En man klämmer in sig mellan mig och damen på bänken... Känner att jag börjar svettas om halsen, tar av mig halsduken och blir aningen stressad av värmen och det faktum att jag varken har fler kläder att skala av mig, och att jag inte tog med mig någon väska och lägga allting i. Fipplar med mobilen för att kolla tiden, 5 minuter kvar...

Tåget anländer. Äntligen. Fullpackat såklart. Ställer mig långt in i ett hörn och svettas lite till. Två stationer senare ska jag byta tåg och hoppar av. Lättad av att det inte står lika mycket folk och väntar på den sidan. "Tåg mot Ropsten anländer om 9 minuter". Ta mig fan om det inte gått fortare att gå bort till Gärdet. Sätter mig på en annan bänk och väntar.

Hamnar så småningom på Gärdet där jag ska vara, möts av en jätte kissnödig hund i dörren så jag kopplar honom och sticker iväg. Vädret har nu skiftat från fin vit snö till regn. Tar kanske en 20 minuter innan jag upptäcker att jag måste impregnera skorna en gång till för nu är min högra stortå helt genomblöt. Och då har jag bara gått i blött gräs.

Väl tillbaka på kontoret ska jag organisera fler kund mappar. Storebrors flickvän jobbar där också, hon har börjat organisera mapparna i det rummet tidigare... Lysande. Om det inte varit så att hon satt olika distrikt, som inte ens ligger i närheten av varandra, på samma mapp. Och därmed kategoriserat kommuner och län som inte hör ihop, tillsammans. Och ingenting ligger i bokstavsordning. Får plocka ut varenda mapp ur skåpet och börja om. Det tar nästan hela dagen. Klockan blir halv sex innan jag får ta hunden och börja traska hemåt.
Och på vägen hem kliver jag i en enorm lerpöl.

Fast det blev en varm dusch när jag kom hem, och lite snack över msn med en gammal klasskamrat som jag inte pratat med alls sedan jag tog studenten 2006.

Det var den dagen det. Mapparna är fortfarande inte klara, ska tillbaka imorgon och organisera så mycket jag hinner. Hoppas jag får klart allt. Och hoppas de har riktigt god sallad och en hel drös med pizza bröd till lunch åt mig också. Tror jag är bröd-knarkare... Om jag äter en sallad till lunch kan jag äta säkert fem stora bitar bröd med smör på som tillbehör. Bröd kommer bli min undergång när jag når klimakteriet, jag bara vet det.

Ps: Jag älskar dagar som denna. Allting går så åt helvete fel, men det är så himla kul när man tittar tillbaka på dem.

Före- och efter bilder på luggen!

Äntligen lyckades jag ta bilderna från lillasysters kamera!! Så här har vi alltså en före och efter bild på luggen, som utlovat.

Inget vidare bra bilder egentligen, men ni får helt enkelt hållas och vänta på bättre bilder, för det kommer.


Före: Vanligt långt blont hår med mittbena.
Ser lite överdrivet lycklig ut här... Vet inte varför, det bara blev så helt enkelt.


Efter: Ser exakt likadan ut som jag gjorde innan. Fast med lugg och någon form av juldekoration i form av en ängel i handen. Tyckte den var ganska fin.
Att bilden sen är tagen på Halloween är en helt annan sak!

2009.11.04 - del 2.

Så en liten sammanfattning av dagen då kanske... Var mest på kontoret och sorterade mappar i bokstavsordning. Var ute med hunden på Gärdet ett tag också. Fy fan vad det blåste! Men det snöade också så det var okej. Jag må vara helt jävla knäpp i huvudet men jag älskar hösten och vintern. Vinterns första snöfall är av någon anledning det mest magiska som händer på året. Älskar snö, det gör hunden också. Han blev helt galen när vi kom ut och det bara yrde snö. Asmysigt. :)

När jag kom tillbaka så orkade jag inte riktigt ta itu med alla mappar så jag satt ju som bekant och skrev en stund. Kan förresten också meddela att den läskiga data-teknikern inte var på kontoret idag. Han hade tydligen ringt och frågat om han skulle komma in och ta hand om lite grejer eller om han kunde åka åt andra hållet. På vilket min mamma hade svarat något i stil med "Nej men åk åt andra hållet! Fort också, så du hinner fram i tid!" och sen lagt på. Fast jag tror att hon var lite mer finkänslig än så. Hon brukar vara det, hon kan säga hemska saker men få dem att låta vänligare än de egentligen är.

I vilket fall som helst så kom Andreas (tidigare nämnda bror, som i framtiden förmodligen kommer nämnas som storebror) mitt i bloggandet och jag var helt enkelt tvungen att skärpa mig och gå in och fixa i ordning de här mapparna. Har mycket kvar, imorgon är det nästa skåp som gäller.

Dags att gå och knoppa tror jag. Men eftersom jag varit så himla dålig på att lägga upp bilder på luggen och hunden och allt möjligt som jag tidigare utlovat bilder på, så kommer lite fina höstbilder som jag tog för några veckor sen. Det får ni som någon form av tröstpris tills lillasyster bestämt sig för att det är dags att ge mig bilderna från hennes kamera.

2009.10.04 - del 1. SNÖ!

Jo, så det snöar alltså just nu, i skrivande stund. Eller... Det kanske har slutat snöa nu när jag tänker efter. Det snöade förut iaf.

Sitter på kontoret här och funderar på om jag ska eller inte ska äta lite lunch. Det som erbjuds mig denna dag är det som resten av jepparna åt till lunch igår, eftersom när de gick iväg på lunch så gick jag ut med hunden på Gärdet. Någon form av mystisk fisk med potatis är det i alla fall som ligger där inne. Man kanske skulle ta och äta lite av den ändå. Börjar faktiskt bli lite hungrig trots allt.

Så varför sitter jag här då? Jo, jag har fått ett uppdrag av mina kära päron. Nämligen att sortera alla deras kund mappar i bokstavsordning och efter ort. Eller tvärtom egentligen, efter ort först (i bokstavsordning såklart) och sen ta alla individuella orter och dela upp alla kunderna inom de orterna i bokstavsordning.

Back to work, Andreas gick precis in genom dörren. Så lunch först och sen organisera. Morsning!

2009.11.03 - Ny vecka

Okej, egentligen så började den nya veckan igår men jag var för trött i skallen för att orka skriva något då. Nu gör jag väl det mest egentligen för att jag ska bli trött så jag kan somna.

Tog en nästan tre timmar lång promenad med hunden idag. Det var asfint väder ända tills jag gick ut, då började det blåsa så in i h-vete. Skitkallt var det så fort man stod still.

Innan jag gick var jag ju såklart tvungen att gå och hämta jycken på kontoret, när jag kom dit så satt det nån snubbe där som såg lite lagom konstig och mystisk ut. Han visade sig vara data-tekniker eller nåt. I vilket fall som helst så frågade jag honom om hur jag ska göra med mitt antivirus program som gick ut för några dagar sen, och alla Office programmen också för den delen. Tydligen, efter att jag hade gått, så föreslog han att han skulle komma hem till mig och installera nåt antivirus program tillsammans med Office paketet.
Det låter väl egentligen inte sådär jätte konstigt, men faktum är att jag aldrig sett karln förut, han måste varit närmare 40 år gammal och han ville alltså komma hem till mig, en 21 årig tjej, när jag var ensam hemma för att installera några program på min dator... Nej tack!!! Tyckte det var asläskigt. Han ville ha adressen av mamma så han kunde svänga förbi här. Mamma lyckades såklart avleda hela den planen. Tack och lov för det. Han var super läskig. Tittade liksom konstigt på mig hela tiden och försökte gulla med hunden (vilken vettig människa försöker gulla med en Rottweiler som de aldrig träffat förut?? Han måste vara helt knäpp i huvudet).

Så det var dagens knasiga händelse. Mer än så lär det inte bli, för nu tänker jag titta på How I Met Your Mother och försöka sova. Om det nu går.

2009.11.01 - Konstiga drömmar.

Tror att gårdagens besök på kyrkogården framkallade lite konstiga reaktioner i min familj. I alla fall hos mig och min mamma.

Jag drömde att Iggy (vår första hund), fina Iggy med sitt vita fluff på bröstet, var begraven under ett träd i trädgården till det hus som vi bodde i innan vi flyttade in till stan, och nu när vi inte bodde där längre kunde vi inte besöka graven och dekorera med blommor och ljus som vi gjort på mormor och morfars grav. De nya ägarna till huset vägrade låta oss komma in och delge Iggy en minnesstund, trots att det var Halloween. Så vi var helt enkelt tvugna att bryta oss in. På något sätt ta oss in i trädgården mitt i natten, gräva upp urnan och ta hem den. Sen vaknade jag, någonstans i ett virr varr av "flashing images".

Nu hör ju till saken att vi aldrig begravde hunden. Och vi har ingen urna heller. Vad som hände med kroppen det vet jag inte. Och behöver inte veta det heller. Pappa vet nog, det var han som hade kontakt med veterinären. I vilket fall som helst så kändes det väldigt konstigt när jag vaknade i morse eftersom inget av det här var logiskt över huvud taget.

Nu till något ännu konstigare. Mammas dröm. Tydligen så drömde mamma att mormor ringde till henne i natt, att hon talade om att allting var bra med henne. Och hon tackade för blomman som vi satt på graven.
Himla konstigt. Fast samtidigt tycker jag att det där är ganska häftigt. Även om det bara var en dröm så tycker jag att själva tanken var fin på något vis. Det var säkert trevligare att vakna upp och ha haft den drömmen än att vakna upp med min dröm som gravplundrare. Helt sjukt.

Tror det händer en hel del konstiga grejer med ens huvud när man tänker för mycket. Tror att det var det både jag och mamma gjorde igår. Fast å andra sidan så har jag ju haft konstiga drömmar förut, bara inte riktigt på den här nivån. Får väl se vad som händer nästa år.

Imorgon ska jag i alla fall försöka lägga upp lite bilder på luggen så att ni får se hur det ser ut.
Ikväll när jag gick ut med hunden iklädd rutiga pyjamas byxor, en alldeles för stor (brun) fleece tröja, halsduk, ugg-stövlar, en grön dunjacka (som är så tjock att man ser ut som Michelin mannen när man har den på sig), en enorm halsduk och en knallrosa mössa, sa mamma när jag kom hem att jag såg ut som Bonde söker fru. Jag tycker jag var ganska söt, men det kan man säkert diskutera...

2009.10.31 - Lugg och Halloween.

Halloween är någonting som jag aldrig riktigt firat "på riktigt", som man ska med maskerad och utklädnad och fester och allt som har med Halloween att göra. Däremot åker vi varje år ut till mina morföräldrars grav och tänder ljus och lägger ut en krans. Självklart gjorde vi det i år också. Hittade en jättefin blomma dekorerad med kottar som vi ställde där tillsammans med två ljus.

Egentligen så är jag lite emot hela konceptet med gravar, känns som att man inte riktigt hedrar minnet av personen/personerna om man inte åker dit varje helg eller stunder då man får tid och fixar och pyntar lite. Har alltid tyckt att det är bättre att sprida askan så att man kan minnas personen och hedra deras minne fast man inte står och tittar på en gravsten. Men just vid Halloween så tycker jag faktiskt om att det finns en grav, och jag tycker om att vi åker dit varje år (bortsett från de år som vi inte bodde i Sverige förstås) och pyntar och tänder de små ljusen. På något sätt så känns det fint. Och kyrkogården är alltid mycket vackrare just på Halloween när nästan alla gravarna är upplysta med små lyktor och ljus. Och jag tror att både mormor och morfar skulle vara stolta över min mamma och hennes galna och tokiga familj. :)

Jag fick aldrig riktigt lära känna varken mormor eller morfar på riktigt. Båda dog innan jag fyllt 12. Och av anledningar som inte är värda att nämna så fick vi väldigt sällan hälsa på dem. Tror att det är därför jag tycker så mycket om Halloween, kransarna, ljusen och graven, och det faktum att vi åker dit varje år. Jag följer alltid med mamma dit. Kanske för att den där gravstenen i alla fall är någon form av minne och "connection" till de som jag aldrig riktigt fick lära känna, men som jag har så mycket känslor för i alla fall. Vill gärna tro att de på något sätt känner att de har en betydelse eftersom jag varje år står där vid deras grav och förundras av dessa människor som jag så gärna hade velat stå närmare.

Men nu till ett lite roligare ämne innan jag funderar allför mycket på det här. Lillasyster fick klippa lugg på mig till slut. Hade egentligen tänkt att jag skulle färga håret i någon form av rödblond nyans nu till vintern, men kom fram till att jag har färgat håret så många gånger och ändå alltid kommit till samma slutsats; jag passar bäst i blont. Så blont får det helt enkelt vara, men någon förändring måste det bli. Långt hår med mittbena känns inte så jättekul. Så nu är det lugg som gäller. Den är lite ojämn och inte helt perfekt. Men det är så det ska vara, det är en del av charmen. Tycker det blev förvånansvärt bra. No offence, knoppi. Det enda jag måste göra nu är att blondera min utväxt lite. Gjorde mitt blonda hår ännu blondare i somras och nu har jag fastnat för att ha det riktigt ljust blont. Utväxten är i och för sig också blond, men bra mycket mörkare än resten av skallen. Så det får vi göra något åt.

Det kommer komma bilder på håret mitt, före- och efter bilder. Men det är lillasyster som har alla bilderna på sin dator så det kan ta ett tag. Förhoppningsvis kan jag lägga upp några bilder snart, helst imorgon. Vi får se.

Hur tråkigt det än låter så tänker jag gå och lägga mig nu. Hoppas att jag nästa år kanske kan vara på nån Halloween fest någonstans, utklädd till älva eller nåt. Men nu är det sängen som gäller.