Hur som helst. Då ska vi ta och beskriva mina kära föräldrar.
Min Pappa:
Första halvan av föräldraparet. En galen liten man med lite för lite hår på huvudet. En person som konstant har pushat mig igenom livet. Jag har visserligen varit rädd för i princip allting när jag var liten. Allting som jag inte hade gjort förut var farligt. Men det gick ju över (tack och lov!). Men pappa har i alla fall alltid tryckt på för att jag ska våga saker så att inte livet går mig förbi på något vis. Även fast han är galet irriterande ibland (före det mesta ☺) så är han ändå en stöttepelare.
- jag & pappa på tomten i Kalmar, måste varit typ 5 år -
Min mamma:
Den mest stöttande person jag träffat på i mitt liv hittils. Hon kompletterar min pappa så bra eftersom hon har förmågan att kunna prata ut om saker i stället för att försöka att fysiskt lösa problemet. När jag mådde dåligt i skolan så brukade vi sitta uppe och dricka te och titta på Lost på kvällarna. ♥ Det löser så mycket när man kan få prata ut.
Min mamma är dessutom en väldigt rolig människa. Hon fattar vår humor såå mycket bättre än vad pappa gör. Och hon älskar Monty Python lika mycket som vi gör. ☺ När jag berättade för henne att vi hade kört ett drinking game till filmen "The holy grail" och drack varje gång som de sa "Arthur" "King of the Britains" eller "NI!" så var det enda hon sa "ojdå!". ☺
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar