Min första kyss alltså? Helt ärligt så tror jag att jag har förträngt det, och den enda första kyss jag faktiskt minns (som var på riktigt, att pussa min bögkompis på munnen en gång vid en omgång truth or dare räknas inte) var den när mitt ex hade gått och väntat på att jag skulle ge honom ett svar om jag ville vara tillsammans med honom eller inte. Han hade försökt få ur mig vad jag tänkte i säkert två veckor, försökt luta sig närmare och trycka nunan mot min ett flertal gånger och jag hade smidigt och snabbt väjt undan varenda gång. Men till slut så var jag lite för avslappnad en kväll, jag hann inte väja undan! Sen var det kört.
Det var ingen fantastisk kyss direkt. Ganska så stel eftersom jag insåg att jag inte varit på min vakt tillräckligt och, i vanlig ordning, fick panik.
Det skulle kunnat vara riktigt bra, alla förutsättningar fanns ju där: månljus, en sommarnatt i Cannes, värme osv. Och en panikslagen Helena som inte ville utmana ödet och sabba en vänskap. Hahah. Jag är verkligen expert på att lägga krokben för mig själv.
Hur som helst, så gick det alltså till. Den kassa första kyssen kompenserades det för när jag, någon vecka senare, insåg att det kunde vara värt att satsa på (då kunde man ju slappna av).
- bild via google -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar