fredag 30 oktober 2009

2009.10.29 - Torsdag


Ja ni... Vad gjorde jag idag egentligen..? Stack iväg till Degeersgatan för att hämta hunden på broderns- och föräldrarnas kontor. Var ute i kanske en timme. Han är så himla mysig den här hunden. Stor och mysig med alldeles för mycket skinn runt nacken. Ser ut som en nallebjörn och ska alltid sitta i knät om han kan, alltid kela eller leka. Inte illa för en jycke på 6 år. Världens finaste. Min hund. :)
Tänker på Iggy ganska ofta nu, vår första hund. Beror nog på att vi i december förra året fick avliva honom pga att han fått cancer i tarmen, så långt gången att det var för sent att göra något åt det. Fina Iggy med sin lilla vita rand på bröstet. :) Kommer nog lägga upp lite bilder på vovvarna när det närmar sig årsdagen av hans död. Låter hemskt, men han var superfin. Egensinnig som bara den, gjorde bara som vi sa om han verkligen var tvungen. Men den hunden försvarade oss i alla lägen. No questions asked. Han hade sin charm han också. Pappas hund. :)

I vilket fall som helst så var jag och lill-Ross ute i någon timme, jag lämnade honom på kontoret och stack iväg till Fältöversten för att små-shoppa med lillasyster. Håller på att spara ihop pengar så jag kan åka till Spanien snart, så det blir inga stora inköp direkt. Inga impulsköp och inget som jag inte behöver. Blev en foundation från H&M för typ 45 spänn, en saltvatten spray till mamma eftersom jag använt upp hennes, och en rosa farfars-tröja. Skitfin. Okej, den behövde jag ju egentligen inte men den var billig så det fick bli den också.

Sen vid fyra-tiden så gick vi tillbaka till kontoret och hämtade upp vovven igen. Lillasyster hade sin kamera med sig (grymt bra kamera förresten, tar asbra bilder) så det blev väl en 2½ timmes promenad med en massa fina foton. Om hon har lust att dela med sig av dem kommer de hamna här också så småningom.
Och när vi kom hem så däckade både jag, syster och hund på soffan framför tv:n.

När jag vaknade upp ur min lilla koma käkade jag middag, bytte om till pyjamas och gjorde egentligen ingenting. Kollade lite mail och lite jobb annonser. Måste verkligen få ett heltids jobb snart. Blir galen om jag inte har pengar så jag kan åka ut och resa. Känner att jag verkligen måste till Spanien nu. Får betalt i början på November, hoppas hoppas hoppas att jag lyckas skrapa ihop till den där resan. Skulle vara precis vad jag behöver. Vad vi behöver. Distansförhållanden är egentligen ingen bra idé, men det är värt varenda sekund när man väl kan sticka iväg och hälsa på varandra. Då spelar allt det andra ingen roll längre.
Så håll tummarna nu gott folk. Håll tummarna för att jag hittar en riktigt bra deal på flygbiljetter. Om Gud finns tycker jag att han kan vara lite bussig och sänka flygpriserna. Bara den här gången. Snälla?
Det var värt ett försök i alla fall.

Nu känner jag att jag håller på att kollapsa här och att det är dags att gå och knoppa. Men för att sammanfatta dagen; är lite öm i min vänstra arm efter det traumatiska besöket på husläkarmottagningen igår ;p , shoppade lite med syster min, provade kläder, hade en jätte mysig eftermiddag/kvälls promenad med vovven. Tog en massa fina bilder och fick ett jättefint mail från pojkvännen. All in all, en ganska bra dag. Helt utan olyckor dessutom! Det ni! Händer inte varje dag, det ska ni veta.

Nu är det ett avsnitt av How I Met Your Mother som gäller. Och sen förhoppningsvis en riktigt lång natts sömn.

torsdag 29 oktober 2009

2009.10.28 - Bara för att förtydliga


Har alltså:
- Ross blivit attackerad av en annan hund och har två stora sår i skallen.
- Pappa blivit attackerad av en Golden Retriever och har ett stort djupt sår i benet.
- Och jag blivit biten av min egen hund. Allt inom loppet av ungefär 2 veckor...

Är ganska säker på att detta händer uteslutande familjer som min egen. Sådana som är lite tokiga och otursamma. Men det är det som är charmen med oss. Vi är lite tokiga. Lite unika och speciella på vårt eget sätt. Och därför går nästan alltid alltig åt skogen. Men vi får i alla fall några kul historier att berätta på vägen. :)

2009.10.28 - Hunden och sprutor.


Jo, på tal om jycken då... Imorse drog jag mig ut på Gärdet med lillasyster för att promenera hunden, och där i skogen bakom Gärdet, vid Kaknästornet, finns det en lekpark. Så vi bestämde oss för att hoppa på "knapp-gungan" (den som ser ut som en knapplift i skidbacken). Då ville Ross leka, och bestämde sig för att det var mig han ville leka med. Så han kommer springande som en galning mot mig på den där jädra gungan och ska bita i själva "knappen" som jag sitter på. Och vad händer då? Jo, jag puttar bort honom såklart och säger ifrån. Men sen kom han farande bakifrån och ska bita i den här knapp-jäveln och lyckas bita mig i innerlåret samtidigt! Gjorde FAN så ont kan jag lova! Han lyckades liksom ge mig något form av bett och en smärre brännskada (den typen man får när man t.ex. skrapar sin bara hud mot ett rep).

Så när jag satt hunden på plats för att han bet mig så drog jag ner byxorna för att se hur såret såg ut, bestämde mig för att det inte blödde i alla fall och att det nog inte var så farligt, drog upp byxorna och traskade vidare.
Sen när vi kommer hem ungefär en- och en halv timme senare ska jag disinfektera såret och upptäcker att såret faktiskt hade börjat blöda trots allt. Så jag tvättar av och sätter på ett plåster. Husläkarmottagningen nästa alltså.

Drar på mig stövlar och en halsduk och drar iväg mot Lill-Jans Husläkarmottagning där jag talar om för tanten som sitter bakom disken att "jag har blivit hundbiten". Hon pratar med en sjuksköterska som lyckas klämma in mig innan några andra patienter så att läkaren kan undersöka såret så att jag inte får rabies eller nåt.

Läkaren kommer ut och måste ha varit nästan 70 år gammal. Hon frågar var nånstans bettet sitter och jag måste då alltså tala om för henne att jag har ett hundbett på insidan av låret, dra ner byxorna och visa henne. Hon konstaterar att det inte var så farligt och att det var mycket ytligt så det är ingen fara. Men jag måste nog få en påfyllningsdos av stelkrampsprutan, för att vara på den säkra sidan. Sen ska tanten sätta på ett plåster, och missar nästan såret!! Sätter plåstret lite på sniskan och skickar ut mig.

Nästa sjuksköterska gör entré. Hon är alltså den som ska ge mig sprutan. Nu hör till saken att jag har varit extremt rädd för nålar sen jag första gången fick reda på vad läkarna gör med dem. Så nu sitter jag i ett väntrum och fipplar med nagelbanden och är lite allmänt orolig och obekväm. Nu säger hon att "då kanske det är bäst att du inte tittar när jag i ordning det här då så att du inte blir för nervös". Hahah, jo men visst. Börjar nästan kallsvettas. Det enda som är värre än att behöva bli stucken av en nål är att inte veta VAD tusan kvinnan håller på med. Talar om för henne att jag också har ett ganska stort kontroll-behov så jag vill helst se exakt vad det är hon ska sticka mig med så jag är förberedd. Klart jag fick se det. Nu till nästa problem.

Sjuksköterska nummer två vill nu komma åt min vänstra överarm. Visst, inga problem. Om jag hade varit påklädd ordentligt. Men faktum var att jag inte ens klätt på mig på morgonen utan gått med hunden i pyjamas. Det vill säga det jag sov i igår natt. Vilket var mammas gamla urtvättade gympa byxor, ett ljusrosa - nästan genomskinligt, väldigt tunt - linne, och pojkvännens flanellskjorta ovanpå det. Super.
Inte nog med att jag blivit biten av min egen hund och måste bli stucken av en superläskig nål, jag måste ta av mig alla lager tröjor tills jag - mer eller mindre - bara har på mig det här linnet. Kändes inte helt okej.

I vilket fall som helst så bad jag sköterskan nypa tag ordentligt innan hon stack mig med nålen så jag fokuserade mer på hennes nyp än på själva sprutan. Funkade alldeles utmärkt. :) Är lite, lite stolt över det här för att jag tvärvägrat ta en spruta nästan hela livet, men jag lyckades i alla fall. Och det kändes faktiskt inte. Kanske är på väg mot att våga ta ett riktigt blodprov så småningom. Kanske. Små steg i taget.

Så nu sitter jag här och funderar över vilken konstig dag det här blev. Det skulle ha börjat med att gå ut med hunden och komma hem och tvätta. Men slutade med att man hamnade i sjukstugan, fick sprutor, fixade tvätt och avslutade dagen med att titta på tennis med pappa och mamma. Pappa slutar inte prata om hur muskulös Serena Williams är, och hur tjock han själv är. Hur mycket pengar systrarna Williams tjänar på att "bara spela tennis" och "tänk om du hade blivit tennis proffs Helena...". Ganska galen men på många sätt normal dag i min familj.
- "Hur länge håller matchen på?"
- "Jag vet inte! Dom spelar ju om den!"

Nu ska jag krypa ner under mina dubbla duntäcken, svara lite grejer på Facebook. Kanske kolla How I Met Your Mother, och sen ringa Fluffis innan jag somnar.

tisdag 27 oktober 2009

2009.10.26 - Måndag


Det blev inga gummistövlar, hade inte riktigt tid med det idag. Var däremot inne i stan och provade Shepherd stövlar. Fick ett par av föräldrarna förra veckan men va osäker på storleken eftersom de töjer sig så himla mycket. Vet fortfarande inte hur jag ska göra med dem. Vi får se.

Sitter i sängen nu, kollar på How I Met Your Mother (som vanligt) iklädd gympa-byxor, ett linne och pojkvännens gamla flanellskjorta under dubbla duntäcken, och en drös med kuddar. Supermysigt och superbekvämt. :) Det enda som skulle göra detta aningen bättre vore om man hade lite sällskap. Ska boka biljetten till Spanien snart hade jag tänkt. Så fort jag fort lön. Men det hörde inte till poängen, tror inte att jag hade någon poäng egentligen.

Moving on, sprang in i tanten vars hund bet min fina Ross så att han har två enorma sår både över och under sitt högra öra. När det hände gick det så fort att jag inte hann reagera, hon gick åt ett håll och jag åt et annat. Och sen när jag kom hem och vovven kom och lade sitt huvud i mitt knä och jag kliade honom bakom örat, upptäckte jag två stora sår. Men nu, ungefär en och en halv vecka senare, så visste jag inte vad jag skulle säga.. Tänkte konfrontera henne lite och påpeka vad hennes hund var kapabel till. Kunde bara inte riktigt läsa av henne och visste inte hur hon skulle reagera, så det kändes lite meningslöst.
Jag vill ju inte ha några pengar av henne, inget skadestånd, ingenting. Ross mår ju bra. Det var inga djupa sår och han mår prima. Ville bara visa henne att hennes Golden Retriever eller Irländska setter, eller vad det nu var, kan vara en fara mot inte bara mig utan andra hundar också och att hon kanske borde hålla en av sina hundar kopplad... Kändes bara inte riktigt rätt när det gått nästan två veckor... Kanske vågar gå fram till henne om jag ser henne igen. Hon borde ju veta kan man tycka.

Nej, imorgon ska jag upp tidigt, promenera vovven och ge mig iväg till farbror doktorn. Känns som att det är dags att gå och lägga sig.
Efter ett till avsnitt av How I Met Your Mother of course. :)

måndag 26 oktober 2009

23:15


Hade ingen bra titel på det här inlägget egentligen, så det fick bli tidpunkten jag började skriva.
Sitter och lyssnar på live-inspelningar av Oasis, läser lite bloggar och när jag är klar med det tänkte jag titta på How I Met Your Mother tills jag somnar. Men fick sån lust att bara sitta och skriva lite innan jag går och knoppar.

Har egentligen tänkt starta en blogg i en halv evighet men det blev aldrig av. Mest för att det ibland är bra att skriva av sig sina tankar och saker som händer i livet som man sen kan se tillbaks på och komma ihåg saker som man annars hade glömt bort. Men kände kanske att jag inte visste vad jag skulle skriva om.
Dagböcker har aldrig riktigt funkat för mig, har kastat varenda en jag någonsin ägt. Kanske för att det som stod var sånt som jag inte ville komma ihåg. Tonåren var ett helvete för mig. Större delen av den i alla fall, och ingenting som jag vill sitta och fundera över nu när allt det jobbiga tonårstramset äntligen är över. Livet är väl ingen dans på rosor nu heller, men det är ju nu som livet egentligen drar igång. I alla fall för mig. Och sånt som händer just nu är nog sådant som jag skulle vilja komma ihåg till slut i alla fall.

Senaste året har varit helt galet, på så många olika sätt och nivåer. Fullkomligt obeskrivligt, en helt galen, hemsk, emotionell berg-och-dal bana på nästan alla plan. Så egentligen så börjar väl bloggandet nu när det börjat vända. Känns jätte bra. :) Är så himla nöjd med nästan allting just nu. Det var en konstig känsla när det började, det kan jag lova. Men nu är allt okej. Mer än okej. Helt fantastiskt faktiskt jämfört med hur jag varit tidigare. Fråga familjen, de vet.

Det var ju lillasyster som skapade det här kontot åt mig egentligen (ja Knoppi, fr.o.m. nu kommer du be referred to som lillasyster. I alla fall i den här bloggen. Eller Lill-knopp, beroende på mitt humör). Vet inte varför, nämnde att jag fundeade på att börja blogga och hon drog igång och fixade domänamn och header och allt. (Jaja, inte allt då. Ibige fixade bakgrunden och stylade alltihop för att både jag och syster är, än så länge, för korkade för att förstå hur man gör. Känner att om jag inte nämner det här så kommer han skriva kommentarer om att jag är otacksam. Så det va bäst att nämna det också. :p)
Namnet på bloggen kommer sig i alla fall av att när lillasyster var liten kunde hon inte säga Helena, och kallade mig Nena i en halv evighet, sen kom mina galna kompisar och jag fick smeknamnet Pigeon. Därav "Nena is Pigeon".

Känner att det nog är dags att krypa i säng med How I Met Your Mother, smörja in händerna (jag är fuktighetskräms-junkie) och bara mysa en stund innan jag somnar. :) I morgon är det ny vecka, förhoppningsvis fylld av lite solsken och nya gummistövlar. Att gå ut på Gärdet i leran med en hund på närmare 50 kg iklädd Converse när det ösregnar kommer inte hålla i längden. Så ny vecka och nya gummistövlar alltså. God natt.

söndag 25 oktober 2009

2009.10.25 - Vintertid



Kände mig ovanligt utvilad imorse när jag vaknade vid ungefär 8:15, blev extremt överraskad när jag tittade på klockan några timmar senare och upptäckte att klockan inte ens var 12 än. Kom på sen att det slagit över till vintertid inatt. Så det enda man behöver göra nu är att sätta sig och vänta på snön. :) Möjligtvis också ta en långpromenad med vovven ute på djurgården.

Annars försöker jag övertala lillasyster att gå med på att vi ska tatuera oss tillsammans nästa sommar när hon fyller 18... Det går sådär. Men jag jobbar på det. Tror hon ger med sig till slut.
Kom igen nu Cissi, du vet att du vill. :)

2009.10.24

Tackar Ibige för att han är smartare än vad jag är och lyckades styla bloggen lite fint sådär (och tog sig friheten att länka till sin egen blogg medans han höll på). Men det måste jag lyckas göra själv nån dag. Har för tusan pluggat IT och borde veta hur man gör. Men utan att veta vilken typ av kod som gäller och fixa och greja, blir jag lite clueless.

Annars då... Vill tatuera mig. Men det är inget nytt. Litar bara inte på att jag kan hitta en tatuerare som är duktig nog.

Bortsett från det är jag bara super snuvig och trött. Syster har smittat ner mig. Får hoppas att det går över snart om jag trycker i mig tillräckligt med C-vitamin.

fredag 23 oktober 2009