söndag 31 januari 2010

2010.01.31 - Hemma igen.


Kom hem till fina, vackra vintersverige igår kväll och blev fullkomligt tagen av hur oerhört vackert det är med riktigt mycket snö som täcker allting. Den rosa månen kanske hade något med saken att göra också, men det kändes riktigt skönt att komma hem faktiskt. Lillasyster hade bakat blåbärsbullar <3 :)

Efter middagen gav jag pappa födelsedagspresenten som jag köpte på Irland. Ett Championship Chess set i rosenträ, som ser ut mer eller mindre exakt såhär. Han blev riktigt rörd, och "skällde ut mig" med ett "men Helena, du ska inte köpa sånt här åt mig, sånt köper jag åt mig själv när jag vill ha det!" mellan tårarna. Jag tror han blev glad. :)
Mamma fick ett par örhängen, och lillasyster fick en nyckelring voodoo docka med beskrivningen"to help you get even when all else fails". Tyckte det passade henne. Och sen spenderade vi kvällen med att spela Twister medans hunden satte sig på Twister mattan och tog upp en sisådär fyra cirklar. Det var riktigt mysigt faktiskt.

Idag gjorde jag inte så mycket. Tog med hunden på en promenad i snön. Så himla mysigt med snö, jag älskar vintern. :)

måndag 25 januari 2010

2010.01.25 - I väntan på sömntutan...


Sitter och läser bloggar, kollar facebook och försöker dricka te utan mjölk i väntan på att sömntutan ska vakna (ja, jag är medveten om att klockan är närmare halv tre på eftermiddagen men pojkvännen sov säkert ingenting igår eftersom han har dragit täcket över huvudet och snarkar med fötterna utanför sängen).

I vilket fall som helst så har jag precis bokat min biljett hem. Lördag den 30e kommer jag hem igen. Bäst för Sverige att det har snöat lite då. Och bäst för Ross att han har saknat mig! Jag saknar den hunden så jag tror jag blir tokig. Jag blir sjukt rastlös av att inte gå på mina promenader varje dag. Jag är van vid att ta hunden och gå tre eller fyra långa promenader per dag, och nu sitter vi mest bara och tittar på film eller The Celebrity Apprentice hela dagarna och käkar Nutella. Inte för att det är något fel med det, men om jag inte får komma ut nånting blir jag lite purken faktiskt. Antingen det eller sjukt hög på sockret från all Nutella, vilket leder till att jag beter mig lite som en irriterande 5-åring (med tillhörande intelligensnivå bör tilläggas).

Men nu tänker jag brutalt väcka den sovande snarkmaskinen så att jag får någonting kul att göra de resterande 5 dagarna jag är kvar här. Antingen det eller försöka jobba lite på utseendet på den här bloggen.... Antingen eller. Vi får se.

lördag 23 januari 2010

2010.01.22 - Change of plans. del två


Okej, så tydligen så satte sig bröderna "omförmögna att ta några beslut" sig ned ikväll och började prata ut om det som hände igår kväll, om bråket, om det de sade till varandra och allt möjligt. Så just nu ser det ut som att vi inte åker till England imorgon trots allt. Det återstår att se om vi åker över huvud taget, men just nu så åker vi inte imorgon i alla fall. So far so good. Det kommer en uppdatering när jag vet mer. Just nu är allting en aning luddigt angående vart vi kommer att ta vägen, om vi kommer stanna osv.

Uppdatering sker imorgon. Igen...
Mamma, jag ringer imorgon okej? (Dvs. idag... Eftersom du läser det här på morgornarna... Du vet vad jag menar.)

Så för att sammanfatta så går det lång tid innan det händer något alls, och sen helt plötsligt så tar allting en vändning och det händer en himla massa på samma gång. Och jag sitter som en förvirrad nyckläckt kyckling mitt i allt tumult och fattar ingenting. Vi får se hur det går helt enkelt. Men just nu sitter grabbarna inne i R's rum och skrattar. Så det är garanterat ett gott tecken med tanke på hur de senaste två dagarna utspelade sig. Men så länge de är sams så är jag nöjd. :)

Och Cissi, lill-knopp. Var lite schysst och köp något fint åt din syster på H&M's rea. ;)

2010.01.22 - Change of plans.


Jaha ja. Då ska man förflytta sig igen då. Mamma, du som har koll på hur landet ligger här borta när det gäller det som hände i förrgår, och dessutom läser dessa inlägg det första du gör på morgonen, så här ligger det till...

Så igårkväll efter att ha pratat med R's rumskamrater, bestämte vi oss för att ha ett gruppsamtal och prata om saker, som t.ex. att han behöver sluta röka, att den konstanta utgiften som går åt till cigaretter per år landar på ca: 30 000 sek. och att det uppenbarligen i längden inte håller. Osv, osv. Alltså uppenbarligen ett problem i finanstider som denna, särskilt när man samtidigt ska betala två stycken universitetsutbildningar. Så vi skulle alltså ha någon form av "intervention" här igår, vilket ledde till ett bråk som nästan kom i närheten av familje bråk á la Wahlström, om inte värre.

I vilket fall som helst, jag kan gå in i mer detalj ang. det här på telefon imorgon, så tar vi färjan över till England imorgon och spenderar resterande vecka hemma hos Tony. Båten går kl. 14:30 vår tid (15:30 er tid) men vi lämnar huset imorgon vid runt 9, 9:30. Jag ringer imorgon i vilket fall som helst.

Så det var det. Jag hörde hur R pratade med sin far imorse runt 7-tiden nånting och jag tror att det var hans idé att vi skulle åka härifrån.. Jag vet inte. Men det kan vi spekulera om sen. Jag ville inte ringa nu eftersom klockan är efter 11 och ni säker sover vid det här laget. Så nu vet ni det. Vi hörs imorgon. Med förhoppningsvis en positiv blogguppdatering.

tisdag 19 januari 2010

2010.01.18


Mer än en månad sedan som jag åkte hemifrån, känns inte alls som en månad. Känns faktiskt inte som att vi gjort särskilt mycket. Det kan i och för sig bero på att jag har varit så himla dålig på att fota. I ren desperation får jag ta och sno bilderna som pojkvännen tagit. Dock har jag faktiskt två stycken föga vackra foton på mig på min kamera. De ska jag lägga upp när jag kommer hem och kan proppa in fotona i min egen dator.

Eftersom jag förmodligen inte kommer vara här längre än till nästa måndag så vill jag gå ut och se mer av Dublin (trots att det ser ut som vilken annan brittisk stad som helst), jag har ju faktiskt aldrig varit här förut. Så imorgon tänkte vi gå ut och tappa bort oss så att vi kan hitta hem igen. :) Tyckte det var en bra idé.

Och så, med tanke på att vattnet har stängts av de senaste 4 dagarna utan förvarning så har det varit dåligt med duschar. Tråkigt, jag tycker ju om att ta ett bad eller duscha bara för att det är varmt och mysigt, och för att jag gillar att få lite tid till mig själv och göra saker som jag tycker om. Nu säger jag inte att killar är helt dumma i huvudet, men grabbar fattar liksom inte att man spenderar pengar på bodylotions, handcremer och nagellack för att man tycker om det, och inte för att "samhället har pumpat in det i skallen på tjejer att ni måste vara snyggt sminkade och köpa alla dessa, helt oanvändbara, prylar hela livet för att ni ska duga". Jag saknar att kunna ta en riktigt lång varm dusch, smörja in mig och sen ta en kopp te framför tv:en medans jag målar naglarna. Tror nog det är det jag har saknat mest faktiskt. Så imorgon tänker jag dra med ovannämnda pojkvän till H&M så att jag kan köpa ett av deras superfina röda nagellack så jag kan sätta mig med min bok och mitt nagellack och göra nåt som jag vill medans grabbarna kollar på någon tv serie eller nåt. Tycker det låter som en utomordentlig idé. Jag är ett geni!

Vad mer? Lillasyster har klagat på att jag är skitdåligt på att skriva här, det kan jag ju hålla med om. Men för att vara helt ärlig har det liksom inte hänt så mycket på senaste tiden... Har vaknat varje dag med täppt näsande och lungor som vägrar andas utan att hosta (mamma vet varför, men jag orkar inte gå in i detaljer när det gäller det här) den senaste veckan. I korthet så har pojkvännen en bror som röker, och jag har astma. För det andra så är det heltäckningsmattor i vartenda rum här så det fastnar massa damm och grejer i mattorna vilket säkerligen är det som får mig att hosta. Och som komplement till detta så är det dåligt med värme i huset och vattnet stängs av då och då helt utan anledning. Men om något mer intressant händer så får jag väl skriva om det.

Annars så kan jag meddella att jag på senaste tid börjat sakna min gamle far en massa (nej, jag ljuger inte. Och ja, jag är medveten om hur konstigt det låter med tanke på att vi bråkar så mycket). I alla fall så har jag fått en massa flashbacks från när jag var liten och minnen har liksom kommit tillbaka som jag helt hade glömt bort att jag ens hade. Så nu blir nog pappa glad för att jag kommer hem snart. Förresten, jag ger oss ca: en och en halv vecka efter det att jag kommit hem tills vo börjar bråka igen. Men jag saknar dig ändå, så det så!

Nu tänker jag gå och byta om och borsta tänderna och allt. Kanske gå och titta på ett halvt avsnitt av Firefly, och sen förhoppningsvis få resten av slöhögarna i säng så att jag kan gå och köpa nagellack imorgon! God natt, knoppar. :)


fredag 15 januari 2010

2010.01.14 - Dagens påhitt.


Var sjukt trött på att konstant ligga hemma med en täppt näsa (har varit mer eller mindre förkyld i ca: 4 veckor nu), så jag tyckte att det var på tiden att gå ut och göra något istället för att bara ligga hemma och må dåligt.

Vi gick ned till en gata som heter Grafton Street. Något osäker på stavningen dock, men i alla fall. Vi gick ned och införskaffade lite hemliga prylar och en bok till mig så att jag har nåt att läsa när pojkvännen måste ha datan.
Sista Twilight boken - Breaking Dawn. Tjock som tusan är den, vet inte riktigt hur jag ska kunna läsa igenom den.

Resten får vara hemligt. Försökte sms:a min bror också, men det gick inget vidare. Mamma, fråga honom om han fick sms:et. Annars är priset €100, alltså 50 var. Hälsa honom det, och be honom sms:a mig. Och om det ska funka måste han överföra pengarna till mig innan jag inhandlar objektet i fråga (jädrar vad komplicerat det blir när man måste vara så här hemlig hela tiden!!).

Nej, nu orkar jag inte mer. Ska försöka gå ut i morgon också så får vi se vad vi hittar på då. Morsning så länge! :)
(Förresten, vad är förkortningen på "morsning" i skrift? Jag säger alltid "mors" när jag går, men när jag skriver det så ser det ut som att det handlar om min mamma...)


söndag 10 januari 2010

2010.01.09 - Grattis pappa! :)


Pappa fyllde år igår, 60 bast nu. Lilla pappa börjar bli vuxen nu. Bilder från hans födelsedagsmiddag hittar ni på Lillasysters blogg. De åt middag på en restaurant i Gamla Stan, Le Rouge tror jag... Konstigt, borde det inte heta la Rouge? Färgen är väl feminin? Eller har jag drömt det...? Vem vet..

I vilket fall som helst fyllde pappa år och familjen var på restaurant med Franskt tema (eftersom min käre far har spenderat mestadels av tiden sedan Oktober med att klaga på att det är "så satans kallt i det här j*vla landet!! Jag vill tillbaka till Frankrike!". Så mamma tyckte att det var en bra idé att äta på en Fransk restaurant så att han får lite frankrike-känsla såhär mitt i vinter mörkret.

Hur kan man summera pappas 60 år på jorden då...? Jadu, vad ska man säga... Jag satt och funderade lite igår på saker som gör pappa unik. Vi gick ut på stan igå D och jag, och det är snö överallt så jag bestämde mig för att glida nedför gatan på mina superhala skor. Då tänkte jag på pappa och vilket tålamod han måste haft egentligen när han lärde mig åka skridskor t.ex. Han höll upp mig, puttade iväg mig och hejade på. Fast jag var arg, ledsen och skrek att jag inte ville samtidigt som jag bara ramlade ihop i en liten hög på isen och vägrade ens försöka.. Men han tvingade mig ändå.
Nu kan jag ju i och för sig inte åka skridskor i alla fall men ändå. Sist jag åkte skridskor måste ha varit i 7:an på gympa lektionerna, men jag var ganska duktig på att skolka på den tiden så det kan t.o.m. ha varit ännu längre sen. Har ingen aning.
Eller den gången som vi var på... Gran Canaria tror jag.. Jag var väl en sisådär 8 år och hade precis sett någon form av utställning med fina skulpturer byggda i sand. Allt från sköldpaddor, porträtt av människor och slott. Det där sista där var det som jag fastnade för. Ett enormt sandslott, med tinnar och torn och allt. Jag ville också ha ett sånt. Nu skulle vi bygga sandslott!! Wohoo! Pappa springer fram och tillbaka, och upp och ner på stranden med hinkar fyllda med sand och vatten. Han krälade i sanden i flera timmar, byggde torn, grävde vallgravar och allt möjligt. Det tar väl kanske 3-4 timmar innan det (ursäkta språket) satans sandslottet var färdigt. Tyckte pappa. Jag tyckte däremot inte att pappas sandslott var fint alls. Det var urfult faktiskt... Så vad händer då? Jag blir super ledsen och arg för att mitt sandslott inte var lika fint som det jag hade sett tidigare samma dag, så jag sparkar sönder det. Till mammas förtvivlan, eftersom hon säkert förväntade sig att pappa skulle bli fullkomligt rasande och ge mig en rejäl utskällning. Nu är jag inte helt säker på vad som hände sen, men jag är ganska säker på att pappa tog det hela ganska bra, och att det var mamma som blev fly förbannad på mig och gav mig en rejäl utskällning tills jag gick och bad pappa om förlåtelse (och om det inte var så, så sitter de hemma i soffan och läser det här samtidigt som pappa kommer insistera på att det var han som var snäll och mamma som var den stora stygga vargen i dramat. Det är lite så deras relation funkar, pappa kommer alltid hävda att han är snällast i världen medans mamma får stå och se stygg ut :p).

En annan semester (eller, nu när jag tänker efter var det säkert på samma resa) så ville jag åka ut på havet i en trampbåt. Och pappa som alltid tyckte, och säkert fortfarande tycker, att det är roligt när jag tar initiativ till att göra något alls var helt med på den idén. Så pappa traskar iväg, hyr en trampbåt med rutschkana i bak, och tar med mig, lillasyster och mamma och trampar iväg ut på havet. Allt är frid och fröjd tills vi kommer så långt ut på vattnet att man inte kan se havsbottnen längre, då tycker inte jag att det är särskilt kul längre. Om man tittar ned i vattnet så är allt bara svart eller riktigt mörkt blått... Man ser ingenting. Jag blir livrädd (jag har sedan jag var liten haft ett enormt kontroll behov, som jag utan tvekan ärvt efter pappa, så när havsbottnen försvinner, blir jag livrädd när jag inte längre kan se om/vad som simmar rakt under mig) och vägrar hoppa i vattnet. Aldrig i livet. Lillasyster åker rutschkana, flera gånger om, skrattar och leker och plaskar och har skitkul. Lilla modiga Cissi 4 år. Och jag är livrädd. Men nu har pappa börjat tröttna och tycker att "nu har vi för i h*vete hyrt den här jädra båten, då ska hon fanimej bada!". Så han pushar och pushar, och jag blir bara argare och mer envis för varje gång. Tårarna sprutar och har nog aldrig varit så arg tidigare i mitt korta liv. Till slut lyckas pappa få mig att klättra upp på stegen och i alla fall sitta på rutschkanans topp, och när jag minst anar det.... puttar han i mig!
Då har det gått ca: 50 minuter utav de 60 som vi hyrt båten, och jag tycker plötsligt att den här båten var det fiffigaste och roligaste någon någonsin uppfunnit. Han som kom på trampbåten borde ju för tusan få nobelpris! Så kul var det. Men efter en sisådär fem minuter så måste vi ju trampa tillbaka mot stranden, och då blir jag arg igen, och ledsen. För den här båten var ju superkul och nu när jag äntligen vill åka, då får jag inte! Vilken orättvisa! Den måste stoppas! Så jag gråter och skirker och blir arg igen, gud vet varför. Och sådär höll vi väl på med de flesta grejer ur min uppväxt. Pappa skulle lära mig saker, och jag vägrade. Lite som när jag precis lärt mig cykla på en tvåhjuling och skulle cykla nedför den största backen i Stocksund, jag vägrade för att jag var rädd. Pappa tvingar mamma att ta lillasyster med sig och cykla i förväg, sen puttar han mig nedför backen. Så i princip kan man nog sammanfatta min uppväxt och relation till pappa med att jag har alltid vägrat göra saker, och han har nästan utelslutande alltid puttad mig nedför backen/rutschkanan/gungan eller vad det nu kan tänkas vara. Och jag har alltid tyckt att det var skitkul när jag väl kom iväg. Den där backen t.ex. jag älskade att susa nedför den varje sommar efter det. Att cykla fort nedför en backe var den största frihetskänslan som fanns fram tills det jag fick moppe och kunde susa nedför backen i en sisådär 60km/h. Jag tror att det var det som gjorde mig fart-tokig, den där putten nedför backen. :)
Okej, så alla vet ju att jag och pappa inte alltid kommit överens. Och han kanske inte alltid gjort som jag tyckt var bäst, särskilt inte under tonåren. Men han var himla bra när jag var liten i alla fall, fast jag var arg nästan hela tiden. :)

Så för att summera det hela. Jag var inte där när pappa fyllde 60, utan satt i ett kallt hus på Irland under Europas kallaste vecka på en sisådär 20 år. Så det blev ingen fest, och det blev inget tal. Men jag tycker att det här inlägget får räcka. Och jag tycker att det blev ett sjuhelsikes tal dessutom. Så Grattis pappa! och det finns en present kvar, men den är hemlig tills jag kommer hem. Och nej, mamma kommer inte berätta vad det är hur gärna du än vill veta.

Och förresten, han heter AL PACINO, inte "El Cappucino"!!! :) <3





måndag 4 januari 2010

2010.01.04 - GOTT NYTT ÅR!! :)


Det har varit dåligt med uppdateringarna här, men det får ni leva med. Det är ganska svårt att hinna med att sitta här och skriva ned grejer när den enda stunden man har för sig själv är när pojkvännen behöver gå på toaletten...

Nog om det. Nyår alltså. Egentligen så skulle jag kunna skriva om saker som jag minns extra väl under 2009, men faktum är att jag nog måste hitta någon form av formulär med frågor för att jag ska komma på saker att skriva. När jag kommer på något kommer ett inlägg tituelerat "Minnen från 2009" men nu tänker jag bara berätta hur jag spenderade nyårsafton istället.

Ca: 2 dagar innan nyår åkte vi upp mot ännu nordligare breddgrader, till norra Irland, för att hälsa på en av Ryan's kompisar och hans familj. Mamman är fransyska och pappan irländare. Vi gjorde sorbet och stoppade i urholkade citroner och apelsiner, åt massor med god mat, spelade Halo 3 till kl. 4 på morgonen. Satt uppe på nyårsafton och sjöng sånger och lyssnade på typisk irländsk musik spelad av familjen. Satt framför brasan och drack te och hadet det allmänt mysigt. :)

Det får räcka tills vidare för nu ska jag gå och spela kort. Puss på er mina små pussgurkor! :p