Det går världens gulligaste tjej, mer världens gulligaste rottis tik i Humlan på kvällarna. Jag brukar försöka gå till rastgården där varje kväll så att Ozzy-plutt får springa och leka lite med andra hundar. Och det är alltid hon tjejen med rottisen som är kvar längst. Hennes hund verkar ha lagt beslag på Ozzy, hon tycker inte om när andra hundar försöker leka med honom. :P Ser himla kul ut när hon går emellan och tvingar bort Ozzy från gruppen med hundar för hon vill ha honom för sig själv verkar det som.
Hur som helst så är tjejen jätte snäll och lätt att prata med. Det blir så mycket lättare att gå i rastgården om det finns sociala människor där, såna som inte bara står och glor på hundarna när dom leker utan att ha nåt att säga... Det blir sån obehaglig stämning då. Men jag kan stå i Humlan hur länge som helst (så länge mina fötter inte fryser till is) och prata med folk. Det är faktiskt sjukt trevligt. :) Det har jag Ozzy att tacka för, utan honom hade jag aldrig satt fot i en hundrastgård (var liksom tvungen att gå till rastgårdar när den lilla skrutten lullade in i våra liv - eftersom vi inte har någon trädgård och han inte kan gå lös så är rastgården enda alternativet). Så tack lill-Ozzy för att du finns. Jag träffar många trevliga människor tack vare dig (många assholes också men dom får man ignorera). Och promenaderna blir liksom trevligare när man har nån att prata med.
Kommer alltid vara min favoritras, det är nåt speciellt med dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar