2009.11.05

Idag vaknade jag klockan 10:30. Helt sjukt, vet inte varför men jag var helt slutkörd igår. När jag kom hem vid fem så somnade jag på soffan nästan direkt och vaknade inte förrän kl. 8... Måste vara allt det hårda pappersarbetet vettu. ;p

Så när jag lyckats släpa mig upp ur sängen och gick för att äta frukost möttes jag av en underbar syn utanför balkongen. Det snöade!! :) Helt underbart. Stora, vita, tjocka flingor som bokstavligen dansade utanför fönstret. Blev så till mig att jag var tvungen att ringa mamma bara för att berätta att det snöade. Hon skrattade. Inte så konstigt egentligen när hennes dotter på 21 år ringer och låter som ett barn som precis fått en låda innehållande en hundvalp i julklapp, bara på grund av att det snöade.

I vilket fall som helst, när jag lyckats komma över euforin av snön, ätit frukost och klätt på mig hade det slutat snöa, och det vackra vita fluffet övergått till blaskigt regn. Jag klädde på mig stövlar, halsduk och mössa bara ifall att det kanske möjligtvis, om jag har tur, börjar snöa lite senare. Jag drar iväg mot Gärdet.
När jag hamnar på tunnelbanan så missar jag tåget. Det susar förbi precis som min fot nåt sista trappsteget i rulltrappan. Piss. Jag sätter mig på en bänk och väntar på nästa tåg som "anländer om sju minuter" (ni vet hur tunnelbanerösten låter).

Tunneln fylls med mer folk som trycker ned sig bredvid mig på den pyttelilla bänken. Jag har alltså på mig strumpbyxor (ja, jag är en av de få människor som fortfarande tycker att det heter just strumpbyxor och inte tights), extra stumpor, jeans, shepherd stövlar, långärmad tröja, tjock polo-tröja, jacka, extra tjock halsduk och mössa på mig. Inte nog med det har jag också dragit upp strumpbyxorna ända upp till bysten och liksom tryckt in dem under sport-bh:n så att de ska hålla magen riktigt ordentligt varm.. (Och ja, det ser ungefär lika roligt ut som det låter, men jag lovar att man inte fryser om magen sen)

Så med alla dessa lager kläder sitter jag nu alltså på den här bänken och svettas. Och medans fler passagerare tränger sig på perrongen börjar jag sakta men säkert skala av mig de här lagren med kläder (nämnde jag att jag hade lovika vantar med foder på mig också?). Mössan åker först (ja efter vantarna då). En man klämmer in sig mellan mig och damen på bänken... Känner att jag börjar svettas om halsen, tar av mig halsduken och blir aningen stressad av värmen och det faktum att jag varken har fler kläder att skala av mig, och att jag inte tog med mig någon väska och lägga allting i. Fipplar med mobilen för att kolla tiden, 5 minuter kvar...

Tåget anländer. Äntligen. Fullpackat såklart. Ställer mig långt in i ett hörn och svettas lite till. Två stationer senare ska jag byta tåg och hoppar av. Lättad av att det inte står lika mycket folk och väntar på den sidan. "Tåg mot Ropsten anländer om 9 minuter". Ta mig fan om det inte gått fortare att gå bort till Gärdet. Sätter mig på en annan bänk och väntar.

Hamnar så småningom på Gärdet där jag ska vara, möts av en jätte kissnödig hund i dörren så jag kopplar honom och sticker iväg. Vädret har nu skiftat från fin vit snö till regn. Tar kanske en 20 minuter innan jag upptäcker att jag måste impregnera skorna en gång till för nu är min högra stortå helt genomblöt. Och då har jag bara gått i blött gräs.

Väl tillbaka på kontoret ska jag organisera fler kund mappar. Storebrors flickvän jobbar där också, hon har börjat organisera mapparna i det rummet tidigare... Lysande. Om det inte varit så att hon satt olika distrikt, som inte ens ligger i närheten av varandra, på samma mapp. Och därmed kategoriserat kommuner och län som inte hör ihop, tillsammans. Och ingenting ligger i bokstavsordning. Får plocka ut varenda mapp ur skåpet och börja om. Det tar nästan hela dagen. Klockan blir halv sex innan jag får ta hunden och börja traska hemåt.
Och på vägen hem kliver jag i en enorm lerpöl.

Fast det blev en varm dusch när jag kom hem, och lite snack över msn med en gammal klasskamrat som jag inte pratat med alls sedan jag tog studenten 2006.

Det var den dagen det. Mapparna är fortfarande inte klara, ska tillbaka imorgon och organisera så mycket jag hinner. Hoppas jag får klart allt. Och hoppas de har riktigt god sallad och en hel drös med pizza bröd till lunch åt mig också. Tror jag är bröd-knarkare... Om jag äter en sallad till lunch kan jag äta säkert fem stora bitar bröd med smör på som tillbehör. Bröd kommer bli min undergång när jag når klimakteriet, jag bara vet det.

Ps: Jag älskar dagar som denna. Allting går så åt helvete fel, men det är så himla kul när man tittar tillbaka på dem.