onsdag 5 maj 2010

- Man vet att man är vaken alldeles för tidigt när... -


♥ Man struttar ned för trappan och inte ens hunden vill gå upp. Han var inte ens intresserad av vad jag åt till frukost, det brukar han vara.
♥ Det enda tv-programmet som är på är reprisen på Ellen DeGeneres från igår eftermiddag.
♥ Inte ens Vakna med The Voice har börjat ännu.

Vaknade idag ca. kvar över fyra nämligen och kunde inte somna om eftersom det var så satans just ute, och mina persienner stänger ute typ 10% av allt solljus... Kanske borde sätta upp en den gamla svarta filten i fönstret igen. Det funkade ganska bra innan vi köpte persienner. De satt i fönstret med hjälp av två chopsticks. Hahah. Funkade utmärkt! :D
I alla fall, så när klockan var typ halv sex så sket jag i att ens försöka somna om och klev upp istället.

Vad mer... Jag jobbar idag. På ännu ett ställe där det inte händer så mycket mer än att jag svarar i telefon och kopplar till den de vill prata med. Blir väl en hel del ganska ointressanta blogginlägg idag också då.

Läste systers blogg förut. Stackarn, kan inte för mitt liv förstå varför hon inte mår bra. Hon berättar ju ingenting. Brås på pappa, det gör hon. Han håller också allting inne jämt, ända tills det blir för mycket och det kokar över och han får ett smärre utbrott. Funderar på vad det beror på. Jag var också sån förut och det mår ju ingen bättre av...

Hon skrev lite om farmor också och jag kom plötsligt på varför jag inte heller ringer till henne fast att hon så gärna vill att man hör av sig. Jag får också skuldkänslor syster lilla. Du är inte den enda ska du veta.
Hennes rädsla för att farmor kanske inte svarar för att hon akut har blivit sjuk - eller värre - är samma rädsla jag har när hon varit hemma hos oss och stannat i någon vecka. Tänk om man vaknar någon dag och hon har blivit sjuk under natten och kanske slutat andas? FY FAN!!! Säger jag bara. Nu får vi sluta tänka såhär, det håller ju inte! Nu har jag bestämt att vi får ta och se det lite positivt! Kalmar på fredag! Ta med foton och godis! Till farmor alltså...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar